Hoppa till innehållet

Vitkronad snårsparv

Från Wikipedia
Ej att förväxla med vitkronad sparv.
Vitkronad snårsparv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljAmerikanska sparvar
Passerellidae
SläkteSnårsparvar
Atlapetes
ArtVitkronad snårsparv
A. albinucha
Vetenskapligt namn
§ Atlapetes albinucha
Auktor(Lafresnaye & D'Orbigny, 1838)
Utbredning
Synonymer
Vitnackad buskfink

Vitkronad snårsparv[2] (Atlapetes albinucha) är en fågel i familjen amerikanska sparvar inom ordningen tättingar.[3]

Vitkronad snårsparv är en rätt stor sparv med svart huvud som kontrasterar med vitt centralt hjässband. I Mexiko är den mestadels gul undertill, medan sydligare fåglar har gult på strupen men ljusgrått bröst.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Vitkronad snårsparv förekommer från södra Mexiko genom Centralamerika till norra Colombia. Den delas in i två grupper med sammanlagt åtta underarter, med följande utbredningar:[3]

  • Atlapetes albinucha albinucha – höglänta områden i Mexiko (Puebla och Veracruz till norra Chiapas)
  • gutturalis-gruppen
    • Atlapetes albinucha griseipectus – Stillahavssluttningen i södra Mexiko (Chiapas) till västra Guatemala och El Salvador
    • Atlapetes albinucha fuscipygius – höglänta områden i Honduras till nordvästra El Salvador och nordvästra Nicaragua
    • Atlapetes albinucha parvirostris – subtropiska Costa Rica
    • Atlapetes albinucha brunnescens – subtropiska västra Panama (västra Chiriquí)
    • Atlapetes albinucha coloratus – subtropiska västra Panama (östra Chiriquí och Veraguas)
    • Atlapetes albinucha azuerensis – västra Panama (Azuerohalvön)
    • Atlapetes albinucha gutturalis – övre tropiska och subtropiska norra Colombia

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes de amerikanska sparvarna till familjen fältsparvar (Emberizidae) som omfattar liknande arter i Eurasien och Afrika. Flera genetiska studier visar dock att de utgör en distinkt grupp[4][5][6][7] som sannolikt står närmare skogssångare (Parulidae), trupialer (Icteridae) och flera artfattiga familjer endemiska för Karibien.[7]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Vitkronad snårsparv hittas i städsegröna skogar eller skogar med tall och ek. Där föredrar den täta och buskiga områden samt blombankar. Den är rätt tillbakadragen och håller sig på eller nära marken i undervegetationen, förutom när den sjunger från buskar och träd. Arten påträffas ofta i par.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen 50 000 till en halv miljon vuxna individer.[8]

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Atlapetes albinucha Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ Yuri, T. & Mindell, D.P. (2002). Molecular phylogenetic analysis of Fringillidae, “New World nine-primaried oscines” (Aves: Passeriformes). Molecular Phylogenetics and Evolution 23(2): 229–243.
  5. ^ Klicka, J., R.M. Zenk, and K. Winker (2003), Longspurs and snow buntings: Phylogeny and biogeography of a high-latitude clade (Calcarius), Mol. Phylogenet. Evol. 26, 165-175.
  6. ^ Alström, P., Olsson, U., Lei, F., Wang, H.T., Gao, W. & Sundberg, P. (2008). Phylogeny and classification of the Old World Emberizini (Aves, Passeriformes) Arkiverad 9 januari 2022 hämtat från the Wayback Machine.. Molecular Phylogenetics and Evolution 47(3): 960–973.
  7. ^ [a b] Barker, F.K., Burns, K.J., Klicka, J., Lanyon, S.M. & Lovette, I.J. (2013). Going to extremes: contrasting rates of diversification in a recent radiation of new world passerine birds. Systematic Biology 62(2): 298–320.
  8. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019 Arkiverad 29 augusti 2020 hämtat från the Wayback Machine..

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]